Henrik Gustavsson

Jag heter Henrik Gustav Gustavsson och är behörig gymnasielärare i idrott, svenska och geografi. Lärarexamen
och fil.kand i geografi tog jag i Umeå 1999. Jag har dock svårt att släppa studerandet och tar en kurs till emellanåt
när jag hinner med. Tre år tillbringade jag på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund och ett år på Sjölins gymnasium i
Göteborg innan jag hamnade i källaren på Ingrid Segerstedts gymnasium. När jag under anställningsintervjun
strosade runt i idrottsgaraget så tänkte jag att här stannar jag max ett halvår. Jag har nu arbetat här sen 2003 och
trivs bra. Jag har en irriterande förmåga att alltid se möjligheter, problem uppstår oftast när man släpper det
synsättet.

Min stora passion i livet är (förutom fru och barn) resor, kulturer och storslagna naturscenerier. Under sammanlagt
ca 2,5 år har jag rest runt med ryggsäck och försökt utforska världen. Jag lärde mig två saker. Vulkaner är fantastiskt
söta när de sover och världen är orättvis. Efter att ha kuskat runt i skrotbussar i de fattigaste delarna av vår värld så
klagar man knappast på maten när man kommer hem. Du kan inte lösa alla världsproblem, men du kanske kan
göra vardagen lite lättare för någon enskild människa, för henne kan det vara lika betydelsefullt som världsfred!
 
Som idrottslärare har jag ju en idrottsbakgrund. På grund av total avsaknad av tävlingsinstinkt (eller talang) insåg
jag att jag älskar att idrotta, men inte att tävla. Friidrott och volleyboll sätter jag främst. Jag springer dock
Göteborgsvarvet även om de säger att det är en tävling. Jag tror inte att jag har vunnit varvet någon gång. Jag cyklar
varje dag från Lindholmen till jobbet, i skur och snö. Jag bidrar inte till klimatförsämringen, jag kommer garanterat
fram tidigare och jag sparar pengar.
Som lärare vill jag gärna att eleverna ska se lite utanför murarna. Kunskapen vi ger dem måste gå att relatera till
omvärlden. Kunskap kommer inifrån och som lärare måste jag se till att eleverna själva skapar ett sug efter att
förstå vad vi håller på med. Om de själva kommer till insikt om verkliga kunskaper så är det oändligt
mycket effektivare än om jag berättar det för dem. Humor är också viktigt. Om jag på något sätt kan få några
smilband att spännas, så inbillar jag mig att inlärningen sker smidigare. För min egen del så försöker jag alltid att
se till att jag har så hög förbättrningspotential som möjligt.